onsdag 29 februari 2012

Hur du får fina bildtexter till dina bilder

Sök till exempel efter bilder med Creative Commons-licens på Flickr. Kopiera webbadressen. Gå till ImageCodr http://www.imagecodr.org/get.php, klistra in webbadressen, välj vilken storlek du vill ha på bilden så producerar verktyget en html-kod som du kan klistra in på din blogg eller webbplats.


Gå in på html-läget på din blogg och lägg in koden.



Då kan det bli så här fint:

Safety on the plane by cwasteson, on Flickr
Creative Commons Attribution 2.0 Generic License  by  cwasteson 

Tyvärr skriver verktyget inte automatiskt i bildtexten nedanför bilden vad bilden heter, men det blir automatiskt en länk till skaparens flickr-sida och rutan med licensen är ju klickbar, tydlig och fin.

Dessutom får man mer information om bilden när man för muspekaren över bilden och klickar man på bilden kommer man till originalet. Inte illa, eller hur?

Tipset att använda ImageCodr hittade jag på Alastair Creelmans blogg Flexspan http://flexspan.blogspot.com/2012/02/10-myter-om-larare.html. Tack så mycket!

tisdag 28 februari 2012

Tips på lyrisk film om engelska medeltida böcker


När jag letade material om medeltiden på NE Skola hittade jag en vackert gjord film om engelska medeltida handskrivna och illustrerade böcker: Luttrell-psalteriet och Canterbury Tales. Denna film vill jag rekommendera:  http://www.ne.se/ur/program/165021

Filmen är 29 minuter lång och visar vackert illustrerade handskrivna böcker från medeltiden. Speakerrösten har en "perfect brittish accent" och de intervjuade är så entusiastiska att man inte kan låta bli att smittas. Bilderna och texterna analyseras och man får på så vis en inblick i hur det var att leva på medeltiden.

13 minuter in i filmen berättar forskare om en intressant teori: kanske finns det ett samband mellan att människor hävdade att de sett monster och att de alltid drack svagt öl istället för vatten och att deras rågbröd lätt förgiftades av mjöldryga som gjorde att man hallucinerade.


17 minuter in i filmen handlar det om boktryckarkonsten och man får se hur typerna ligger fastspända i en ram och svärtas med urindoftande bläckkuddar. Man får också veta att det var genom Caxton som man ca 100 år efter tillkomsten tryckte upp det engelska verket Canterbury Tales i massupplaga. Intressant att påpeka är att Geoffrey Chaucer skrivet verket på det engelska språket och inte på latin eller franska och att han därför anses vara mycket viktig för det engelska språkets och diktkonstens utveckling. Eftersom Chaucers verk blev så spritt (genom tryckpressarna) är det rimligt att anta att verket inte bara speglar medeltiden utan att det också påverkade hur de medeltida människorna uppfattade sig själva.

Tyvärr har jag problem med att filmen då och då slutar mitt i som om den var slut, så jag fick hålla koll på räkneverket så att jag kunde hitta till rätt ställe de gånger som jag behövde starta om filmen. Jag har också problem med bilden ca 21-22 minuter in i filmen (detta är ett tyvärr ganska vanligt problem när jag ser ur:s och svt:s filmer). 


Enligt en kollega beror problemen antagligen på att nätverkskortet inte orkar med riktigt, men nu har jag fått ett nytt och bättre och det verkar inte avhjälpa mina problem. Är det någon av er som känner igen problemen och/eller vet hur de kan lösas?

Här kommer nu lite bonusmaterial som jag snokat upp:

Först en alldeles underbar bild som föreställer det resande sällskapet i Canterbury Tales. Bilden kommer från Wikimedia Commons:

Canterbury-west-Winter-Highsmith

Här kan du se en lite annorlunda video om Canterbury Tales av Crazy history teachers


 Här kan du höra hur det låter när man läser ur originalet:
 Här kan du se början respektive slutet på en filmatisering av Chaucers Canterbury Tales av italienaren Pier Paolo Pasolini (1972):

Slutet påminner skrämmande mycket om Hieronymus Bosch målningar (från 2:20 in i filmklippet):
Här kan du som är intresserad av att fördjupa dig ytterligare i ämnet, ta del av vad man har att säga om verket vid Harvard universitetet: http://www.courses.fas.harvard.edu/~chaucer/cantales.html och via Gutenbergprojektet kan du läsa verket i sin helhet:  http://www.gutenberg.org/ebooks/2383.

måndag 27 februari 2012

Skolor kan göra skillnad!

Att jämföra skolor och skolsystem är spännande! Vi kan lära oss mycket av varandra och även om man sällan kan sno idéer rakt av, så kan man ofta inspireras.

På den här brittiska skolan, Burlington Danes i västra London, tävlar man i studieresultat istället för dåligt beteende:
Lyssna: Skolreportage från Storbritannien av Patrik Holmström

Visst är det provocerande att de så uppenbart renodlar och uppmuntrar inbördes tävlan mellan elever. Samtidigt inger det respekt att de på så vis verkar lyckas förbättra elevernas resultat radikalt.

Vad tycker du?

fredag 24 februari 2012

Högskolestudenter bör få arbeta forskningsbaserat redan från början

På ur.play kan du hitta programserien UR Samtiden - Forskning och utbildning i relationskris:
2011 års Universitetslärarstämma. Är utbildning plus forskning lika med sant? Ingår forskning i högskoleutbildningen, och bör begreppen över huvud taget åtskiljas? Inspelat i Aula Magna på Stockholms universitet den 16 november 2011. Arrangör: Sveriges universitetslärarförbund.
Programserien inleds med att Anna Götlind, förbundsordförande för Sveriges universitetslärarförbund,  läser högt ur andra och tredje paragrafen i högskolelagen. Där står det att det ska finnas ett nära samband mellan utbildning och forskning i all högskoleutbildning. I det här korta klippet kan du höra henne citera ur lagen: http://urplay.se/168370

I ett intressant program i serien berättar Mick Healey hur han anser att forskning och högre utbildning kan förstärka varandra; de lärare som undervisar blir helt enkelt även bättre forskare och vice versa. Han hävdar dessutom att studenterna redan från början bör vara en del av forskningsgemenskapen:  http://urplay.se/168370

Så här beskrivs programmet av ur.play:
"Mick Healey, professor emeritus vid universitetet i Gloucestershire och konsult inom högre utbildning, berättar om studenternas viktiga delaktighet i kunskapsprocessen och pedagogernas olika inlärningssätt. Genom att välja rätt metod kan både undervisningen och forskningen bli bättre."
Ungefär sex minuter in i programmet visar Healey ett diagram som han har ställt upp tillsammans med en kollega Ron Griffiths. Bilden är en klassificering över hur man ska få elever att förstå och bli intresserade av forskning och visar på den ena axeln elever som är deltagande respektive elever som är åskådare. På den andra axeln fokus på innehåll respektive fokus på problemlösningen.



Healey anser att alla delarna behövs, men att man bör diskutera hur stor andel av en kurs eller ett studieprogram som används till varje del och om man är nöjd med det. Det finns en uppenbar risk att man framför allt lägger tid och kraft på den nedre delen av diagrammet och att man börjar sent i utbildningen med forskningsdiskussioner och forskningsaktiviteter. På så vis är det, enligt Healey, svårt att få studenter att förändra sitt sätt att lära och tänka. Istället menar Healey att man måste utmana studenterna att tänka själva redan från början.

Healey berättar att det inte måste vara en nackdel att man har många studenter när man jobbar med forskning. En lärare i Sydney, Charlotte Taylor, bad till exempel sina 1000 nyblivna biologistudenter att ta hem en liten petriskål och sätta den på en fönsterbräda hemma i 15 minuter. Sedan samlades petriskålarna in och analyserades utifrån koncentrationen av olika sporer. På så vis fick studenterna god insyn i hur forskning går till, samtidigt som deras studier bidrog till internationell astmaforskning.

Ca 16 minuter in i filmen berättar Healey om hur de förändrats introduktionsveckan på hans institution. Istället för att använda veckan till tråkiga föreläsningar om hur fantastiskt det är att få studera på institutionen och att studenterna skulle fylla i oändligt antal formulär (en arbetsvecka där eleverna var så passiva att de kunde lägga nästan all sin energi på ändlöst festande på kvällarna), skulle studenterna ägna några dagar åt forskning i små grupper som de sedan presenterade för sin handledare.

Jag har grubblat mycket över detta: hur vi ska ta emot våra nya elever och vad man borde ägna första skolveckan åt när eleverna ska lära känna varandra, skolan, sina skolämnen och sina lärare, så denna del av Healeys föreläsning gav mig absolut vatten på min kvarn!

Healey berättar om Baxter Magoldas teori kring elevernas "självutveckling", från "absolut kunskap", d v s att se fakta som "svart och vitt", "rätt och fel", till att en del började inse att det finns en mängd förbehåll och att kunskaper förändras. En del av eleverna utvecklas också mot att de började författa sin egen "sanning", d v s leta kunskap efter sina egna behov och intressen.

David Hodge har gjort ett förenklat diagram över Magoldas teori och hur eleverna tar sig från ett stadium till nästa och i samband med detta har Magoldas forskning fått ny uppmärksamhet. Även om Hodge har rätt i att eleverna går från ett stadium till ett annat i en viss takt, så går naturligtvis inte alla studenter igenom de olika stadierna samtidigt. Det ställer krav på att skolorna kan individualisera sin undervisning. Healey ger ca 26 min in i filmen ett exempel på hur en lärare i Tasmanien arbetat med sina studenter i biologi för att få med alla mognadsstadierna som eleverna representerade.

I slutet av sin föreläsning berättar Healey att han anser att de första forskningsprojekten på en utbildning ska vara öppna för att det skapar motivation hos eleverna och att de ska uppmuntras att lära sig av sina misstag, nästa ska vara strukturerade för att lära studenten hur metoder och de sista på utbildningen ska vara öppna för att lärandet då blir djupare.

Ja, det var en föreläsning som gav mig en hel del att fundera över.

Vad säger du om det här? Vad tycker du om att högskolestudenter ska börja forska direkt? Och är några av de här idéerna överförbara till gymnasiet och till och med grundskolan?

Tips:
Här har jag skrivit om en forskningscirkel kring vetenskaplighet och utbildning på gymnasiet:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html
och här bland annat om att eleverna inte alltid vill ha det som forskningen visar är bäst för dem:
http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/elever-vet-inte-alltid-sjalva-hur-de.html
och här har jag skrivit om att det borde vara självklart (men att det i dagsläget inte är det) att lärare ges tid för kvalitativ kompetensutveckling - bland annat för att de ska klara skapa en utbildning på vetenskaplig grund:
http://cwasteson.blogspot.com/2011/04/forskningen-och-skolan.html.

onsdag 22 februari 2012

Tre exempel på hur du kan använda bloggen i skolan

I denna 6-minuter långa film berättar Cecilia Johansson vid Helenelundsskolan i Sollentuna om hur hon använt en blogg för redovisning av skolarbeten i en årskurs sju:



Johansson berättar att det går snabbt och lätt att lära sig att hantera en blogg och lägga upp skolarbeten på den och hon ger tips på hur man kan tänka när man bygger upp bloggen. Till exempel lägger eleverna en etikett med sitt namn på de inlägg som de skrivit och på så vis kan man lätt hitta varje elevs alla arbeten. Hon och hennes elever har valt att göra en individuell sida per elev, där var och en beskrivit sig själv och lagt upp bilder. Detta har eleverna tyckt varit roligt och de har även använt bloggen för att skriva uppmuntrande kommentarer på varandras texter.

I denna film berättar Josef Sahlin vid Årstaskolan i Stockholm hur han enkelt gjorde en klassblogg för sina årskurs ett-elever och kallade den Tegelbobarn:



Sahlin trycker särskilt på hur du kan arbeta med kategorier och etiketter för att skapa en struktur på bloggen, att du ska fundera över vilka inställningar du vill ha på bloggen (vilka ska till exempel få kommentera på bloggen?), att du ska be om tillstånd av elevernas föräldrar om du vill visa bilder på eleverna och att du behöver ha en rutin för hur du ska hjälpa eleverna att komma ihåg sina lösenord.

Sahlin hävdar att eleverna blir mer motiverade att skriva när de har mottagare och att de inspireras av varandra när de läser varandras texter. Själv har han nytta av att elevernas arbeten samlas som i ett arkiv och att han kan bädda in en kalender i bloggen, där såväl han själv som hans elever och deras föräldrar kan se vad som är på gång i klassen och på skolan.

I denna film berättar Marie Andersson vid Eskelhemsskolan på Gotland hur hon skapade bokbloggsprojektet Detektiven Emil och vi tillsammans med sina elever i åk 4,5 och 6:



Bloggen handlar om att eleverna läser och skriver om sin tankar kring Anna Janssons böcker om Emil Wern. Andersson berättar att hon och hennes elever har byggt upp ett nätverk av nya kontakter genom sin blogg. Många har varit intresserade att följa deras arbete, en del har hjälp till på olika sätt och andra har inspirerats. Något som varit särskilt kul har varit att författaren Anna Jansson och bokens illustratör Mimmi Tollerup engagerat sig i barnens läsning och upplevelser av böckerna och svarat på barnens frågor kring bland annat tryckfel och upphovsrätt. Via kommentarsfunktionen har eleverna fått frågor från nyfikna lärare och dessa har varit spännande och utvecklande att svara på. Bloggen har också inneburit att eleverna kommit att fundera kring upphovsrätt och creative commons.

Hur använder du bloggen i skolan?

tisdag 21 februari 2012

Så får du utskriftsvänliga blogginlägg



Inspirerad av Lotta Larssons blogg IKT i vår vardag har jag lagt till ett verktyg som gör att du nu kan få mina texter  här på bloggen anpassade för utskrift eller pdf. Scrolla bara ner till inläggets slut och klicka på knappen "Print" och "PDF". Då får du upp en utskrifts- och pdf-vänlig variant, utan att själv behöva kopiera texten och lägga in den i exempelvis word. Enkelt och snyggt, tycker jag. Tack för tipset L8! ;-)

Vill du också ha funktionen på din blogg? Här kommer länken till verktyget:  http://www.printfriendly.com/button.


måndag 20 februari 2012

Elever vet inte alltid själva hur de lär sig bäst

I Karin Bojs artikel "Så vill hjärnforskarna ändra skolan" publicerad i dn.se den 15 maj 2011 hävdar Bojs att man borde ta mer hänsyn till forskningen när man organiserade skolor och undervisning. Som stöd för denna åsikt refererar hon den svenske hjärnforskaren Torkel Klingberg på Karolinska institutet. Klingberg skriver i sin bok Den lärande hjärnan att skolan "styrts alltför mycket av politiska åsikter och pedagogiska modenycker. I stället förespråkar han vetenskapliga metoder och randomiserade studier." 

Jag håller med Bojs och Klingberg om detta. Skolan kan inte bara styras av tyckande, utan behöver dra nytta av den forskning som sker kring minnet, hur hjärnan fungerar, psykologi och pedagogik och vi behöver sätta dessa kunskaper i relation till mer och mindre vanliga undervisningsformer. När studierna är grundade på större elevgrupper, kan de säga något om hur effektiv en viss undervisningsmetod är. Samtidigt är det viktigt att ha i bakhuvudet att ingen elevgrupp eller lärare är den andra lik. Det är alltså ett svårt område att forska på.

I artikeln berättar Bojs om två intressanta studier. Den första är:
"Några forskare vid University of British Columbia jämförde 550 collegestudenter som skulle läsa en grundläggande kurs i fysik. Den ena gruppen fick höra tre femtiominutersföredrag av ett par av universitetets mest erfarna och uppskattade lärare. Det var klassisk katederundervisning där läraren visade power-pointbilder och demonstrerade olika experiment. Precis som det normalt brukar gå till på detta universitet (och de flesta andra).  
Den andra gruppen fick i stället två unga forskare som lärare. De var oerfarna inom undervisning, men de använde pedagogiska metoder som i studier har visat sig vara effektiva. Studenterna fick i uppdrag att läsa tre, fyra sidor i läroboken och fylla i några kryssfrågor före lektionen. Under lektionen hölls inget föredrag, utan tiden ägnades åt att besvara tolv frågor tillsammans med en annan student. De små grupperna fick sedan rösta på vilket svar som kunde vara rätt. Läraren visade med experiment vad som faktiskt var rätt, och eleverna fick möjlighet att ställa frågor.  
Några dagar senare fick de båda grupperna göra ett identiskt prov. Den traditionella gruppen klarade 41 procent av frågorna. Experimentgruppen klarade 74 procent – nästan dubbelt så bra resultat."
Resultatet är något överraskande, i alla fall för mig. Spontant har jag en tendens att ta för givet att de lärare som lägger upp sin undervisning strukturerat och är duktiga på att förklara förlopp och samband också når bäst resultat. Men tänker jag efter en smula inser jag ju att OM eleverna kommer förberedda till lektionen genom att ha läst igenom avsnittet och svarat på några kryssfrågor, då har de en förförståelse redan innan de kommer till lektionen. Om man sedan på lektionstid i små grupper jobbar med intressanta problemställningar som man i slutet av lektionen går igenom tillsammans och i samband med detta får förklarar och visar förloppen och förloppens orsaker och verkan, ja, då kan det väl inte finnas så mycket som man saknar?

Hur får man då eleverna att komma förberedda, utan att det för den skull handlar om ett prov där eleverna ska lämna in sina svar och få dem bedömda? Min erfarenhet är att allt för många elever i dag tar väldigt lätt på den typen av uppgifter. Så där tror jag att min största utmaning skulle vara. Där och i att komma på riktigt bra frågeställningar att jobba med.

Den andra studien som Bojs tar upp är:
"Den amerikanske psykologen Jeffrey Karpicke /.../ och hans medarbetare undersökte effekten av små diagnostiska prov. Den visade sig vara utomordentligt stor.  
Eleverna fick läsa biologitexter, om ämnen som uttrar och röda blodkroppar. Några fick ägna tiden åt att bara läsa på vid ett enda tillfälle. Andra fick dela upp läsningen på fyra kortare tillfällen. En tredje grupp fick rita så kallade konceptkartor, små diagram som ska visa hur saker hänger ihop och som är populärt bland vissa pedagoger.  
Och en fjärde grupp fick vid två tillfällen lägga undan boken och testa sig själva genom att skriva små uppsatser om vad de just hade läst. Alla höll på exakt lika lång tid. Efter en vecka fick eleverna göra ett prov. Men först fick de uppskatta hur bra de skulle klara sig på provet. De som hade fått skriva små uppsatser var mest pessimistiska.  
Men verkligheten visade sig vara precis tvärtom. De som hade använt nästan halva inläsningstiden åt att testa sig själva fick 67 procent rätt medan konceptkartorna bara fick 45. Allra sämst klarade sig de som läst alltihop vid ett enda tillfälle: de fick mindre än 30 procent rätt, trots att de själva trodde att de skulle få ungefär 70 procent. 
Vad elever upplever som bra undervisning behöver alltså inte nödvändigtvis vara det bästa sättet att lära sig på." 
Vad spännande att de olika grupperna fick testa att lära sig samma avsnitt med hjälp av fyra olika studietekniker och att man sedan kunde jämföra elevgruppernas resultat med varandra. Intressant också att elevernas åsikter om vilken metod som fungerade bäst skiljde sig så mycket från den metod som verkligen gav bäst resultat.

Jag har funderat en hel del kring det här med elevutvärderingar och hur stort värde de egentligen har. När jag skriver utvärderingsfrågorna som eleverna ska besvara är jag full av förväntan över vilket resultat utvärderingen ska ge och vad jag ska kunna lära mig av den, men när jag sedan fått in resultatet i mina olika undervisningsgrupper är jag mycket osäker över vilka slutsatser jag ska dra. Det är helt enkelt svårt att dra generella slutsatser: varje elevgrupp är unik och ett arbetsmoment som fungerat jättebra i en klass, kan misslyckas i en annan trots att de yttre faktorerna (mina instruktioner, tidsåtgången, platsen ...) är desamma. Och lägger jag in öppna frågor där jag ber eleverna tipsa hur en uppgift kan förbättras då får jag svar som går direkt emot varandra.

I studien nådde de elever bäst resultat som fick skriva korta sammanfattningar av det som de läst. Som jag förstår det fick eleverna på så vis kontrollera vad de mindes efter läsningen och de fick formulera sig med egna ord utifrån vad de kom ihåg (till skillnad från de som skrev konceptkartorna och som kunde titta i texten samtidigt som de skrev). Jag undrar om någon kontrollerade elevernas sammanfattningar efteråt? Tog någon reda på om de enskilda eleverna förstått texterna rätt och tagit fasta på viktiga saker  och var det någon som korrigerade dem ifall de inte gjort det? Eller gick man gemensamt igenom hur man kan sammanfatta materialet? Eller gick man inte igenom det alls?

Bojs sammanfattning av studien handlar inte så mycket om hur korta diagnostiska prov kan höja studieresultaten, utan om hur olika studietekniker kan leda till olika studieframgångar. Men kanske visar Karpickes forskning ändå att "effekten av små diagnostiska prov /.../ visade sig vara utomordentligt stor"? Det känns som om jag borde ta reda på mer. Kanske är det något jag skulle kunna fördjupa mig i och till och med försöka studera när jag nu deltar i Forskningsnätet Skånes forskningscirkel kring vetenskaplighet i skolan? Kortfrågor (gärna självrättande så att eleven kan få direkt respons) är något jag funderat en del över här på bloggen. Jag tror nämligen att självrättande quiz kan tilltala elevernas tävlingsinstinkt och ge lite spelkänsla åt inlärningssituationen.

Med spelkänsla menar jag inte spel som grundar sig i slumpen och att man ska ha tur, utan med spel menar jag en tydlig bekräftelse på att man avancerar genom att lära sig allt mer och klara av allt svårare saker. Jag tror alltså att proven kan bidra till ökad motivation och därmed bättre studieresultat. Men hur gör man bra quiz? Det skulle jag vilja bli bättre på!

Här kan du läsa Bojs artikel i sin helhet:  http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/sa-vill-hjarnforskarna-andra-skolan

Här kan du läsa mitt förra inlägg om Forskningsnätet Skånes forskningscirkel som vi startat och om vetenskaplighet i skolan:  http://cwasteson.blogspot.com/2012/02/en-skola-pa-vetenskaplig-grund.html

lördag 18 februari 2012

En skola på vetenskaplig grund

Forskningsnätet Skåne har precis startat en forskarcirkel här i Skåne under temat vetenskaplighet i skolan. Här kan du läsa mer om den:  http://www.forskningsnatet.se/2011/06/bedomning-pa-vetenskaplig-grund/. Cirkeln kommer att pågå de närmsta 1½ åren och vi som deltar är lärare i matematik, naturkunskap, biologi, kemi, fysik, geografi, historia, samhällskunskap, religion, filosofi, latin, svenska och retorik och vi kommer från S:t Petri skola i Malmö, Österlengymnasiet i Simrishamn och Linnéskolan och Hässleholms tekniska skola i Hässleholm. Vi kommer att läsa och diskutera olika material och så kommer vi att göra egna empiriska undersökningar som vi ska diskutera i gruppen. Någon form av slutprodukt kommer projektet också att resultera i, men vilken form denna kommer att få har vi inte ännu bestämt.

Första träffen ägnade vi åt att diskutera ämnet och kom fram till att en skola på vetenskaplig grund både ska lära ut ett stoff som är vetenskapligt grundat och använda sig av undervisningsmetoder som forskning visar är effektiva.

I uppgift till nästa träff ska vi titta i våra styrdokument vad som står kring vetenskap i våra ämnen, kurser, program och stadier. Kanske kan vi vaska fram några intressanta tankar kring vad det kan innebära att skolan ska stå på vetenskaplig grund och vad som är vetenskapligt i våra ämnen?

Vi ska också leta efter formuleringar kring vetenskaplig grund och skola i allmänna debatter och läsa boken Vad är vetenskap egentligen? av Alan Chalmers.

När jag googlade kring skola på vetenskaplig grund hittade jag följande intressanta program på Vetenskapsradion:

"Så får vi en skola på vetenskaplig grund" http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=4820309

"Forskningsrön måste komma ut till skolan"  http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=412&artikel=4796686

Lyssna: Så blir svenska elever bättre på matte Visst ligger det en hel del i att vi kan dra nytta av till exempel minnes- och kognitionsforskning när vi planerar vår undervisning. Men det är väl inget nytt? Även om det kan vara svårt att leva upp till ...
"Lärarna som forskar i klassrummet"  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4224&grupp=16622&artikel=4813373

"Så här testar man att elever begriper matte"  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4224&grupp=16622&artikel=4796697
Lyssna: Så blir svenska elever bättre på matte
Radioprogrammet handlar om formativ bedömning och du får bland annat tips på några enkla metoder för att ta reda på om eleverna förstått innan de ska gå vidare och försöka tillämpa sina kunskaper.

"IT-professorn vill ha skola online"  http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=4224&grupp=16622&artikel=4800521.



fredag 17 februari 2012

Tidsresor i teknikens värld

Jag var inne på ur.se och letade godbitar. Tidsresor i teknikens värld låter spännande tycker jag! Därför blev jag så sugen på att se följande filmer, men icke-sa-nicke för då måste man vara inloggad.

Klipp ur SVT:s och UR:s arkiv. Om tekniska innovationer som påverkat vår vardag från 1942 till 1996:


http://www.ur.se/Produkter/153680-Tidsmaskinen-Stanford?q=kortfilmsklubben
http://www.ur.se/Produkter/153325-Tidsmaskinen-Datorsamhallet-1966?q=kortfilmsklubben
http://www.ur.se/Produkter/168405-UR-Samtiden-Internet-friheten-och-krisen-Oppna-plattformar-mot-framtiden?q=kortfilmsklubben

Och vad innebär det att vara inloggad på ur.se? Jo, klickar man sig vidare så får man veta att man kan komma åt filmerna på lite olika sätt beroende på var man jobbar inom skolvärlden.
Många av våra program finns tillgängliga i olika slutna nätverk som man behöver inloggning till för att komma åt. Dessa nätverk riktar sig till högskolor, universitet, skolor, folkhögskolor respektive studieförbund.
Högskolor och universitet som är anslutna till UR access för högskolor når programmen i ett eget nätverk, UR access.
Folkhögskolor och studieförbund når programmen via Folkbildningsnätet.
Skolor som via kommunen eller själva har avtal med en mediecentral eller med NE Skola kan få tillgång till programmen där. 
Kort och gott kan alltså många av oss som jobbar på gymnasiet och grundskolan nå filmerna via NE Skola men det räcker inte att du loggar in via ditt lösenord där på UR, utan du måste ta dig till NE och hitta filmerna via NE:s webbplats. Lite irriterande får jag erkänna, även om jag naturligtvis är överlycklig över över huvud taget kunna komma åt dem.

Jag loggar istället in på NE Skola, skriver in sökordet "tidsmaskinen" och hittar i kanten under rubriken "medier" 26 st ur-program http://www.ne.se/sok?q=tidsmaskinen&type=UR. Tja, det var ju inte så svårt ... I alla fall den här gången.

Det verkar som om jag måste överväga att byta strategi - strunta i ur.se och deras utbud och istället proviantera direkt på NE. Visst blir det en fördel för mig att få många källor samlade på en och samma plats, men finns det inga nackdelar? Finns det till exempel inte en uppenbar risk att vi lärare slutar besöka ur.se:s egen webbplats?

Och då kanske man missar serier i stil med den här?

http://urplay.se/165324

En annan sak som jag önskar av ur.se är att man, precis som med YouTube, ska kunna bädda in deras program på sin webbplats. Istället måste man i dagsläget lägga en intetsägande länk (problemet är för övrigt detsamma på svt.play).

Länken ovan leder till programserien Världens bästa skitskola, men vem kan väl ana det eller bli det minsta lockad av att följa den? Jag antar att de valt att man inte ska kunna bädda in filmerna, bara för att de vill leda tittarna till deras egen webbplats, men det borde finnas mer lockande och sofistikerade sätt? På det här viset riskerar filmerna att få mindre uppmärksamhet och färre tittare.

onsdag 15 februari 2012

Skolverket fördjupar sig i bedömningsfrågor

Skolverket har tema kring bedömning. Så här beskrivs temat på Skolverkets webbplats:
Under de senaste decennierna har det skett en förändring i synen på, och syftet med, bedömning i skolan. Under 1900-talet var bedömning något som var starkt kopplat till urval för anställningar och utbildningsplatser. Idag betonas bedömning mer ur ett lärandeperspektiv; ett verktyg för elevens kunskapsutveckling.
Tema Bedömning är producerat av Anna Sandström, redaktör på forskning.se. Vetenskaplig faktagranskning: Johan Samuelsson, lektor i historia, Karlstad universitet
Temat är en samproduktion mellan Skolverket - Forskning för skolan och forskning.se. Illustrationer: Helena Bergendahl.
Här hittar du materialet:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/tema/tema-bedomning-1.157626

Jag började med att nosa lite på "Bryggan mellan undervisning och lärande" av professor Dylan William i Pedagogiska magasinet 2011-09-16: http://www.lararnasnyheter.se/pedagogiska-magasinet/2011/09/16/bryggan-mellan-undervisning-larande

William skriver i sin artikel att bedömningen behövs bland annat för att vi lärare ska kunna ta reda på om vår undervisning fungerar: förstår eleverna det vi försöker lära dem och kan de tillämpa sina nyförvärvade kunskaper?

Det ligger mycket i detta. Jag har precis tränat referatskrivning med mina elever och hur många gånger jag än tjatar hur man skriver källhänvisningar till en text, hur många exempel jag än visar och hur många gånger vi än tränar, så slutar referatproven ändå med att några av eleverna inte har gjort fullständiga källhänvisningar utan måste göra om.

Hade vi inte haft dessa referatprov hade jag varit säker på att de kunnat göra källhänvisningar: jag har ju varit sååå himla tydlig. Och hade man frågat eleverna hade de också varit säkra på att de kunde det: vi har ju tjatat det sååå himla mycket.

Men när vi gör provet och jag läser deras referat, ja, då är det en annan femma. Tack och lov kan man göra omprov eller komplettera, för ingen elev ska väl behöva gå ut ett svenskt gymnasium utan att kunna skriva ordentliga källhänvisningar, eller hur?!


Här är ett tänkvärt citat ur Williams artikel:
Bedömningssystemet måste ha externa referenser så att läraren ärligt kan säga till sin elev att ”det här är inte bara mina kriterier”. När det inte är läraren utan en annan auktoritet som formulerat de kriterier som eleverna måste uppnå, blir läraren fri att vara en coach i stället för en domare eller jury. När bedömningen sker löpande så att den omfattar hela kursen kommer de negativa effekterna av att läraren bara undervisar inför provet att minimeras. När bedömningen är kumulativ finns ingen anledning för elever och lärare att anta en ytlig inställning, för om materialet glöms bort måste det läras igen, eftersom det kommer att bedömas igen.
Det stämmer att vi - elever och lärare - behöver hitta ett bra förhållningssätt. Vi lärare ser som vår främsta uppgift att utmana och stötta våra elever att lära sig så mycket som möjligt. Och vi vill försöka hitta sätt att få våra elever att vilja lära för livet, inte bara för nästa prov.

Men hur ska vi övertyga våra elever om att vilja och orka hänga på? Här står vi inför en stor utmaning!

tisdag 14 februari 2012

Fördelar med kollegahandledning

När vi träffades för en återträff för kollegahandare på Väsby Nya Gymnasium (26 jan 2012) ställde Kristina Thunberg frågan:

Hur motiverar man skolledare att ta sig råd att satsa på kollegahandledning (eller på något över huvud taget)? 

Det är ingen lätt fråga. Kommunerna har ont om pengar och skolledarna små resurser att röra sig med. Om en sak kostar mer, måste något annat kosta mindre. Här kommer i alla fall Thunbergs argument (och de är starka tycker jag):

Kollegahandledning bidrar till skolutveckling genom ...
  • ökad professionalism, 
  • förbättrad praktik, 
  • mer samarbeten och samverkan, 
  • ökad öppenhet, 
  • fler pedagogiska samtal som är verklighets- och erfarenhetsbaserad och  
  • ett mer gemensamt förhållningssätt. 
Ökar man samarbetet så ökar kreativiteten. 

Bra att tänka på är att det ger enorm effekt om skolledarna efterfrågar ett resultat och uppmärksammar de som genomfört ett projekt. Då är risken mindre att projekten bara rinner ut i sanden.

Vill du läsa mer om våra kollegahandledningsträffar, kan du skriva in ordet kollegahandledning här i sökfältet till höger på bloggen.

Anteckningsböckerna i högsta hugg

måndag 13 februari 2012

Utbildningsradion satsar på retorik

Utbildningsradion har i år satsat på ett tema kring retorik. Så här skriver de på sin webbplats: 
Muntlig framställning och retorik finns beskrivet i den nya läroplanen. Därför satsar UR extra mycket på ämnet under 2012 för att stötta och stärka dig som pedagog i din undervisning genom att tillhandahålla verktyg och kunskap. 
Här kan du hitta en retoriktävling för åk 6 och massor av retoriktips för såväl elever som lärare. Dessutom kan du hitta lärarhandledningar och mängder av tips på övningar. 

Dessutom lovar de följande:
 I april 2012 har UR premiär för sina tv-serier om retorik riktade mot mellanstadiet, högstadiet och lärarna, medan serien riktad mot gymnasiet får premiär i september. Under vintern sänds även inspirerande dokumentärer om vad retorik kan vara.
Det ser jag fram emot! Retorik är såväl kul och nyttigt, som nyttigt och kul! ;-)

Här är adressen:  http://www.ur.se/Tema/Retorik


Posted by Picasa

fredag 10 februari 2012

Forensic Science som ett sätt att skapa intresse för naturvetenskapen

Kara Barker från Viktor Rydberg gymnasium berättade om ”Forensic Science

Kara Barker undervisar vid Viktor Rydberg Gymnasium i Djursholm tillsammans med Roger Lister i kursen Kemi breddning och de har valt att fördjupa sig i Forensic Science. Detta berättade Barker om vid en nätverksträff på Väsby Nya Gymnasium (26 jan 2012).

Avgörande för att projektet skulle komma igång var att man hade grubblat över frågeställningen: hur får man elever engagerade och motiverade och intresserade av naturvetenskap?

Man valde att utgå från elevernas intresse av CSA kriminalhistorier på tv, och det visade sig att kursen skulle leda till att eleverna fick god träning i kritiskt tänkande, problemlösning, samarbete och IKT. 

Innan projektet påbörjades åkte Barker och hennes kollega till Detroit och gick en kurs som leddes av polisen. De fick såväl lära sig hur poliser jobbar som hur man tränar detta med elever. 

När man kom igång med projektet valde man att ha få och korta föreläsningar och ofta ge frågeställningar som eleverna skulle hitta svaren på. De hade många praktiska övningar, de försökte fånga det som de gjorde på bild och de pratade om konstigheter/felaktigheter i tv-serierna. Eftersom alla inte fick plats att labba samtidigt varvade man labbaserat uppgifter med självständigt arbete.

Varje vecka hade man olika undersökningsområden. Man tittade till exempel på fingeravtryck, blod, fibrer/hår/kroppsvätskor, entomologi och antropologi. Och man ställde sig frågor i stil med: Vad gör syra med huden och fingeravtrycken? Vad är det för tester man gör och vad visar de?

Vid ett tillfälle kom en man in i klassrummet och betedde sig konstigt en stund innan han gick ut. Efteråt fick eleverna i uppgift att försöka skapa en fantombild av mannen och det visade sig inte vara så lätt. För att skapa fantombilderna använde man programmet Faces (i form av en lite billigare utbildningsversion).

Ett lite längre delprojekt var att man lade ett grishjärta under kamerabevakning för att se vad som händer när det tas omhand av naturen (fluglarverna äter sig mätta och sedan vandrar de därifrån, urk!). 

För att kontrollera att eleverna lärde sig något fick de regelbundet göra olika quiz (QuizStar). Slutexamen var att eleverna skulle lösa ett problem i stil med ”vem har tagit chokladkakan”.

Här kan du se ett inslag i Rapport om Barkers och Listers arbete tillsammans med sina elever:

torsdag 9 februari 2012

Kul om språkliga grodor

Känner du ibland, precis som jag, att du inte riktigt får till det när du skriver eller att det slinker ur dig konstiga formuleringar? Då kan denna webbplats trösta dig en smula:  http://avigsidan.com/. Här samlas grodor ur bland annat tidningar och  bruksanvisningar och det är lätt att hitta kul exempel på andra som gjort bort sig än mer än man själv. Jag tycker att sidan både kan bjuda på ett gott skratt och tillfällig lindring i skrivandets våndor.

Posted by Picasa

onsdag 8 februari 2012

Lärarnas Nyheter skriver kring datorn i skolan: möjligheter och problem

Vill du följa vad Lärarnas Nyheter skrivit kring sitt tema om datoranvändningen i skolan, kan du hitta flera av artiklarna via denna sida:  http://www.lararnasnyheter.se/tema/it-klyftan.

Posted by Picasa

tisdag 7 februari 2012

PollEverywhere och AnswerGarden kan aktivera eleverna

 Mick Hellgren visar hur han använder Answergarden och PolleverywhereMick Hellgren jobbar på  Älvboda Friskola i Gävle och på Learnit24. Den 26 jan 2012 var han en av inspiratörerna på nätverksträffen på Väsbys Nya Gymnasium. Hellgren berättade hur han använder Poll Everywhere och AnswerGarden (enkäter/attitydundersökning) då och då för att få upp elevernas engagemang när det mattats av något.

För att testa verktygen på oss och ge oss en hint av hur de fungerar gav han oss några uppdrag, samtidigt som han satte på en timer ("så här lång tid har ni på er att diskutera och svara på frågorna") och lite fräck musik (men fräck musik passar nog bättre på yngre elever än på lilla mossiga mig, för jag har svårt att tänka klart när snabba rytmer fyller rymden):

"Gör PollEverywhere på en viss webbadress som ni får av mig här och svara på frågorna:

  •  ”Jag lär mig bäst när jag …” – välj mellan flera alternativ och 
  • ”Hur vill du använda teknik i ditt lärande?” – öppen fråga." 
Vi tittade också på AnswerGarden och svarade på frågan "Hur tycker du att dagen hittills har varit?"  http://answergarden.ch/view/22527.  De ord och fraser som blir större i typsnittet är sådana ord som flera personer svarat. Hellgren tipsade också om att man kan använda AnswerGarden för att kontrollera elevernas förkunskaper.


måndag 6 februari 2012

One-note för att dela material, arbeta, redovisa och ge respons

 Kajsa Bernhardsson berättar hur hon använder OneNote med yngre eleverKajsa Bernhardsson från Hammarbyskolan i Västerås, berättade vid en nätverksträff på Väsby Nya gymnasium (26 jan 2012), hur hon och en kollega samarbetar kring Vikingatiden i en årskurs tre.

Bernardsson och hennes kollega har valt att använda verktyget One-note. I detta har de skapat en "bok" som ska fyllas med material om Vikingatiden. Boken delar lärarna med sina elever så att de kan läsa allt gemensamt material i den. Eleverna har dessutom fått vars ett lösenordsskyddat avsnitt i boken där han eller hon lägger in sina individuella arbeten.

Bernardsson tycker att One-note fungerar jättebra för att dela ut material, jobba med materialet, redovisa och ge respons, men säger att nästa gång ska hon inte använda sig av lösenord, för eleverna har svårt att komma ihåg dem (hon måste därför komma ihåg att alltid ha sin lista över lösenorden med sig) och filmer och ljudfiler innefattas ändå inte av skyddet. Det innebär att alla som har tillgång till boken om vikingatiden kan se filmerna där eleverna spelat in sig själva när de pratar och alla kan även se lärarens inspelade respons.

lördag 4 februari 2012

Les Foltos berättar om kollegahandledning på TED

Jag tror mycket på att även vi lärare kan lära av och med varandra. Les Foltos har utvecklat denna tanke till en metod: kollegahandledning.

Här kan du höra honom beskriva hur kollegahandledning fungerar:



Så här beskrivs föreläsningen av TED:
As the Director of Educational Innovation at Peer-Ed, a Seattle, Washington based educational training company, Les is the creator of a program focused on training teachers and leaders to help their colleagues integrate technology into the 21st Century classroom. Microsoft has partnered with Peer-Ed and has implemented this program in 48 different countries. Les also designed and led learning activities at each of Microsoft's Worldwide Innovative Teachers Forums, and at regional Innovative Teachers Forums in Asia, Latin America, the U.S. and Canada as well as speaking at many other international conferences. Prior to this, Les served as the Director of Instructional Technology for Seattle Public Schools from 1990 to 2001 where he led the development and implementation of the district's K-12 instructional technology plan. Les earned a Ph.D. in American History and has five years of university teaching experience.

I föreläsningen betonar Les Foltos betydelsen av att eleverna lär sig problemlösning, samarbete och källkritiskt och kreativt tänkande och han skojar om att han växt upp på en gård och att på en gård blir inte korna fetare bara för att man väger dem varje dag. Man måste alltså förändra mer än hur man mäter resultaten och detta gäller inte minst i skolans värld. Tester och betyg räcker inte för att höja elevernas resultat.

Les Foltos menar att det bästa sättet att förändra och förbättra vår praktik är att vi lärare lär av och med varandra genom att utgå från konkreta problem i vår vardag och försöka hitta lösningar på dem tillsammans. Visst ligger det mycket i detta: genom att se hur våra kollegor gör, visa och tipsa varandra, blir vi inspirerade och får fler perspektiv på vårt arbete.

Men steget dit är ofta ganska långt:  man måste vilja och våga ta sig tid att släppa in andra lärare i sitt klassrum och även att vilja och våga ta sig tid att stiga in i sina kollegors klassrum och ha synpunkter på det som sker där.

Kommer du att ta steget? Jag har börjat så smått (att vara lärare på gymnasiet är väl fortfarande lite av ett ensamjobb? i alla fall på min skola) och det kan både vara lite läskigt och kul, men alltid lärorikt!

fredag 3 februari 2012

Träna språk genom att se kortfilmer

"Underbart är kort."
Här kan du via ur.se hitta tyska kortfilmer som du kan titta på tillsammans med dina elever i tyska:  http://www.ur.se/Produkter/153427-Kortfilmsklubben.

Jag har inte prövat att använda dem i undervisningen, för varken jag själv eller merparten av mina elever är så bra på tyska, men visst är idén tilltalande?!

Men kortfilmerna är inte bara på tyska, utan här kan du hitta Kortfilmsklubben
engelska:  http://urplay.se/165563
spanska:  http://urplay.se/165999
tyska:  http://urplay.se/167150 och
franska:  http://urplay.se/167378

Dessutom kan man ju utifrån alla filmerna titta på bildspråket och på hur man kan förstärka sitt berättande genom filmmusiken!

Filmerna är inte skapade i undervisningssyfte, utan det är kortfilmer som är hämtade från olika kortfilmsfestivaler etc. Det gör att de inte känns tillrätta lagda, vilket är positivt, men det gör också att man som lärare bör ha sett dem innan man visar dem i helklass, så att man vet vad man ger sig in på. Filmerna tar upp allt mellan himmel och jord och sex och droger finns också representerade (bara så att man är beredd). Innehållsmässigt liknar kanske filmerna sådana filmer som eleverna är vana vid att se på sin fritid, men vad det gäller formen tror jag att många elever tycker att det känns nytt och lite annorlunda.


Jag tittade bland annat på denna 12 minuter långa film tillsammans med min 13-årige son och vi tyckte båda den var jättebra:  http://www.ur.se/Produkter/161349-Kortfilmsklubben-Hold-on?fixedfilter=ur_subject_level_one%3Bmoderna+spr%C3%A5k&language=engelska. Filmen är på såväl engelska som franska och spanska och den är textad på svenska. Så här beskrivs den på ur.se:
"Max sitter och väntar i Brooklyn Bridge Park i New York. Plötsligt hörs barnskratt från en papperskorg. Det visar sig vara ringsignalen till en mobiltelefon. I andra änden finns ännu en Max. Och han vill inte leva längre. En film om kärlek, självmord och väntan."

I detta ungefär entimmeslånga ur-program kan du få tips på hur du kan använda kortfilmer i undervisningen:

http://www.ur.se/Produkter/164556-Kortfilmsklubben-presenterar?q=kortfilmsklubben

Så här beskrivs programmet av ur.se:
Fokus på kortfilm. Hur gör man kortfilm och hur skriver man filmmusik? Vilka kortfilmer är bäst och varför? Filmentusiaster från gymnasiet visar kortfilmsfavoriter och berättar om varför de valt just dessa, filmmakaren Hanna Andersson visar en av sina filmer, musikern Jean-Paul Wall spelar musik ur filmen "Flykten" och berättar om hur han skapar filmmusik och Åsa Hemborg berättar om hur kortfilmer kan användas i undervisningen. I slutet av programmet visas kortfilmen Buen Viaje. Programledare: Roger Wilson.

torsdag 2 februari 2012

Vi kommer att bli bättre

Första delen av Veletsianos bok Emerging Technologies in Distance Education (2010) har fått mig att fundera över  hur tekniken påverkat vår skolvardag och hur den kan komma påverka den i framtiden. Jag tycker att mycket har förändrats redan, både till 

  • det bättre (det är till exempel mycket lättare att vara kreativ och skapa eget material som man delar med sig till andra) och till 
  • det sämre (när alla mina elever har en dator framför sig är det till exempel svårt att få ögonkontakt med dem - lyssnar de verkligen, kan man fråga sig). 

Jag hoppas och tror att vi successivt ska bli allt bättre på att utnyttja möjligheterna.

Jag har skrivit om min läsning av första delen här:

Under ytan är det mycket som förändrats med hjälp av teknikenEn definition av begreppet "emerging technologies"Gammalt och nytt går hand i handVi kan hjälpas åt att vaska fram guldkornen i den stora teknikflodenUtbildningsväsendet går spännande tider till mötes med hjälp av Webb 2.0Ett lärande bortom tid och rum med hjälp av sociala medier

Jag tycker att dessa bilder av fredcavazza passar bra i sammanhanget (se nedan). De visar hur snabbt olika verktyg utvecklas, blir fler, mer avancerade och fyller allt fler behov.

Social Networks Hype Cycle
Toward a web 3.0? Enterprise 2.0 overview Virtual Universes Landscape Social Media Landscape (redux)

onsdag 1 februari 2012

Språkrådet ger värdefulla råd

Jag håller just nu på med språkriktighet med mina elever och tycker att språkrådets webbplats är en riktig pärla. Glöm inte bort att den finns!

Posted by Picasa

Punctuation marks made of puzzle piecesNär det ska vara "de" respektive "dem" tycker till exempel många elever är riktigt svårt. Språkrådet ger i denna fråga tipset att man ska göra vi/oss-testet när man blir osäker. Läs mer om hur du ska tänka på Språkrådets webbplats.

Kanske vill du samtidigt veta språkrådets svar på varför vi inte alltid skriver "dom" istället och om man ska skriva "Många av de som söker till högre utbildning har för låga betyg" eller man ska skriva "av dem som". Då ska du skriva sökordet "dem" när du gör en sökning på följande sida:  http://www.sprakradet.se/servlet/GetDoc?meta_id=1950.

I samma sökruta kan du också välja att söka på kategorier. Klicka på länken "Vill du söka på kategorier?" så kan du välja mellan att läsa artiklar om ett uttryck ska skrivas med ett ord eller flera (skriver man till exempel "i dag" eller "idag", "i väg" eller "iväg"?) och om man ska använda utropstecken eller komma efter hälsningsfrasen i ett brev. Så här skriver språkrådet om när man ska använda de olika skiljetecknen:
"fråga: När ska man använda punkt, kolon, semikolon, komma och tankstreck i löptext?
svar: Det finns inga absoluta regler för skiljetecken mellan satser. Man kan oftast välja mellan flera tecken, som betonar avbrott eller sammanhang olika starkt. Punkt är starkast avskiljande. Vill man ha en mjukare övergång mellan två fullständiga huvudsatser kan man välja semikolon. Kolon betonar sambandet mellan satserna något starkare än semikolon, och pekar framåt. Komma markerar bara en kort paus i läsningen, medan tankstreck används för att betona ett avbrott starkare. Valet av skiljetecken mellan satser är alltså oftare en fråga om vad man vill betona än om rätt och fel."
Visst ligger det mycket i vad språkrådet skriver kring hur vi ska använda skiljetecken, men om det så mycket handlar om tycke och smak och allt egentligen är ok, blir det inte lätt för oss svensklärare att råda våra elever. Jag har till exempel många elever som föredrar att sätta komma mellan fullständiga meningar (det som vi svensklärare kallar satsradningar) och som är svaga för semikolon som de gärna använder när de känner sig osäkra på vad de ska ta till. Och inte nog med det, utan jag ser att allt fler föreläsare och forskare använder semikolon istället för kolon före uppräkningar (hu, vart är samhället på väg?!). Det verkar som om semikolon har kommit att fungera som ett slags universallösning i språket. 
Gadgeten innehöll ett fel
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...