tisdag 6 november 2012

Lyssna på dialekter

Löderup Strandbad 11
Bilden heter "Löderups strandbad 11", är tagen av jpra
och ligger på flickr under licensen CC (by, nc).

I dag har jag lyssnat på sydsvenska dialekter på SveDia 2000. Samtidigt läste jag transkriptioner av det som sägs på inspelningarna. Transkriptionerna är utskrivna med så kallad grov beteckning, vilket innebär att man endast använt sig av de tecken som vi skriver med i vanliga texter. De är alltså ganska lätta att förstå, även för mig som inte precis är någon dialektolog. Apropå det så säger dialektforskare Camilla Söderberg, som undervisar i bland annat dialekter och ortsnamn på Linnéuniversitetet, att transkriptionerna inte är nedskrivna av professionella dialektologer och att de inte är helt korrekta. Därför ska man "lita mer till det egna örat än till utskrifterna".

Jag har valt att titta särskilt på inspelningarna från Löderup, därför att Löderup bara ligger några mil söder om min hemstad Simrishamn och jag tycker att många häromkring talar ungefär som den "yngre kvinna" respektive "yngre man" som där intervjuats:  http://swedia.ling.gu.se/Gotaland/Skane/Loderup/index.html.

Följande diftonger finns i ljudklippet där den yngre kvinnan berättar: teo för tog, neog för nog, veoga för våga, beor för bor, gäor för går, fräogar för frågar, sväort för svårt, treor för tror, jemeinskaopen för gemenskapen, steiget för steget, fäor för får, säo för så.

Några vokaler som ändras i hennes uttal är:  "flötta" istället för "flyttade" respektive "flytta", jällor istället för gäller, häj istället för hej.

R-ljudet uttalar hon med ett bakre skorrande tungrots-r.

Man säger att i de sydsvenska målen övergår p, t och k efter vokal till b, d och g. Det stämmer inte i inspelningen med den yngre kvinnan från Löderup, utan p uttalas som p och inte som b i ordet "typ", k uttalas som k och inte som g i "försöka" och t uttalas som t och inte d i till exempel "flötta" (i betydelsen "flytta").

L-ljudet uttalar hon "tunt" eller dentalt som det också kallas. Enklast skulle man kunna beskriva det som att det uttalas "vanligt", såsom vi uttalar det i riksspråket. Jag tar upp det eftersom man i de flesta andra dialekter uttalar "l" med ett "tjockt" eller kakuminalt l-ljud, såsom till exempel i ordet gål i betydelsen gård.

Följande ljud förenklas: den yngre kvinnan från Löderup säger fölla istället för följa.

En annan förenkling är att ändelser faller bort: flötta istället för flyttade.

Jag hittade inga exempel på specifikt sydsvenska dialektord i ljudklippet.

Intervjupersonen - eller informanten, som man också kallar dem - från Löderup talar med andra ord en något utslätad men typisk sydsvensk dialekt.

Litteraturtips:

När jag ville ta reda på lite mer om vilka drag som är typiska för sydsvenska mål hade jag nytta av av följande material:
  • "Är det fult att tala dialekt?" av Gunilla Söderberg.
  • Våra folkmål av Elias Wessén (1969).
När jag ville veta hur man brukar skriva ner dialekter så fick jag tips här:
  • "Grov beteckning" av Gunilla Söderberg
Den här sidan på nätet hade jag nytta av vad gäller hur man brukar tala på Österlen:

1 kommentar:

Josefin Hellman sa...

Intressant att jämföra inspelningen och transkriptionen med det som anses vara typiskt för dialekten. Den idén snor jag rakt av till min undervisning i svenska. Tack!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...